Förlossningsberättelse

Nu har jag knåpat ihop en förlossningsberättelse, jag varnar för några klyschor och kärleksförklaringar men har utelämnat läbbiga detaljer. Det är en komprimerad version av de 66 timmar som förlossningen tog.

Då Trude kom.

Den 3:e februari hämtar vi ut en gratis blöjhink och jag skojar om att nu kommer hon säkert då det var det sista vi hade kvar att fixa. Tänk vad rätt jag hade.

Natten till den 4:e februari, vecka 39+3, vaknar jag till av en förvärk starkare än någon jag känt innan, somnar om och vaknar vid 8 på morgonen av värkar som jag börjar klocka då jag märker att de kommer ganska regelbundet. En timme senare och värkarna kommer med ca 5-8 minuters mellanrum. Jag väcker Johan som är ledig och hemma och säger att det nog är på g men värkarna är inte tillräckligt täta eller starka än. Värkarna håller i sig med samma frekvens under hela dagen och vi fördriver tiden i soffan och i badet, städar lite och syr klart spjälsängsmobilen till Trude. På eftermiddagen ringer vi förlossningen och hör med dem om vi ska komma på kontroll då värkarna börjar bli lite mer smärtsamma, de tycker vi ska in på kontroll men eftersom det är fullt på förlossningen och BB i Eskilstuna blir vi skickade till Västerås. Väl där blir jag undersökt och är bara öppen ca 1-2 cm. Jag får med mig en sömncoctail hem så jag ska kunna sova och får rådet att vila, äta och ta det lugnt så skulle vi höra av oss om det blev jobbigare eller om vattnet går. Vi åker hem och 5 minuter hemifrån, runt kl 20.30, går vattnet i bilen. Jag känner hur det börjar strila försiktigt och säger till Johan att jag tror vattnet gick eller så kissade jag på mig, tur att jag sitter på en handduk. Jag får en värk och det bara forsar vatten, märklig känsla, jag bara skrattar och vi blir upprymda, det betyder att det händer nu, nu vill hon ut. Vi ringer förlossningen och det har lättat i Eskilstuna så vi får komma dit på kontroll. Nu är värkarna direkt starkare och börjar bli jobbiga, vi blir kvar på förlossningen för att vänta in de riktiga värkarna och för att jag ska kunna få morfin så vi kan sova lite. Jag somnar mellan värkarna men vaknar upp då de kommer. På morgonen har det inte hänt något snarare tvärt om, värkarna kommer mer sällan, var 10:e minut ungefär och vi blir hemskickade med bricanyl som ska ta bort förvärkarna så jag kan vila. Kl 8 morgonen där på ska vi tillbaka för igångsättning om inget hänt under natten. Nu är jag rejält trött och det känns ganska skönt att få åka hem och sova.

Vi är hemma några timmar, jag somnar en stund i badet, men sen tycker jag att bebisen verkar slö och inte rör på sig som hon brukar, vi åker in igen för att kolla och bebisen mår bra som tur är men nu blir vi kvar eftersom jag har så pass ont och är så trött. Vi försöker sova lite under natten, tittar på film och Johan som går på Ipren pga förkylning med feber servar mig med dricka och kärlek, det är synd om oss båda. På morgonen bestäms att vi väntar till klockan 12 för ny bedömning. Jag duschar någon timme sittandes på en pilatesboll, vilket är superskönt. Kl 14.00 den 6/7 sätts värkstimulerande dropp in tillsammans med antibiotika för bebis skull då det gått nästan två dygn sedan vattnet gick. De sätter även en skalpelektrod. Värkarna kommer igång ordentligt och jag har ont. Nu är jag fullkomligt slut och värkarna blir bara värre, tätare och längre allt eftersom tiden går. Jag provar lustgasen som jag inte tycker ger någon effekt men som enligt barnmorskan inte går att höja mer. Jag kämpar på, byter ställningar, tycker bäst om pallen, kramar sönder Johan och till slut är jag här på väg att ge upp men den fantastiska barnmorskan som precis gått på sitt skift nu peppar och tröstar och ordnar så jag får EDA, febernedsättande och piggelin då jag börjat få temp. Underbart att slippa värkarna i magen och ryggen men trycket nedåt gör otroligt ont och jag har svårt att hålla emot krystkänslan. Jag får medicin för att kanten som är kvar ska svullna av då den blivit svullen pga av det långa värkarbetet. Timmarna går och jag får en påfyllning av EDAn. Barnmorskan frågar om jag inte vill använda lustgasen och jag säger nej jag känner ingenting, den funkar inte på mig. Hon kollar den och upptäcker att den inte funkar, den läcker ut i rummet bara. Jaha, så det var därför den inte tog på mig. Vi byter rum och jag är i himmelriket med lustgasen. Jag slappnar av och snart är jag helt öppen och kanten är borta så jag får äntligen krysta. Det mäktigaste jag varit med om. Krystvärkarna kommer med sådan kraft, en kraft som jag inte vet var ifrån den kommer. Kroppen tar över och det går verkligen inte att stå emot, det är bara att följa med när krystvågorna sköljer över mig. Jag har lustgas mellan värkarna men släpper den för att krysta. Barnmorskan frågar om jag vill ha en spegel så jag ser vad jag gör och det vill jag, det var verkligen jättebra och jag ser hur hon långsamt kommer. Jag pausar när jag blir tillsagd och barnmorskan håller en varm handduk mot. Efter ca 30 minuter kommer hon och jag ser allt i spegeln. Hon väntar med halva huvudet ute mellan värk och vid nästa värk kommer hela hon och läggs på mitt bröst. Helt perfekt ligger hon där och skriker. Jag har ingen aning om vad som händer runt om kring jag bara tittar och gråter och skrattar och är helt uppfylld av känslan av att ha blivit mamma till denna underbara varelse. 02.41 den 7:e februari kom hon till oss. 3710 gram och 52 cm, 33 cm i huvudomfång. Trude, den kraftfulla kvinnan, som namnet betyder. En hel klump av blandade känslor sköljer över mig, total lycka, rädsla för att jag inte ska räcka till, att något ska hända med henne, men störst är lyckan. Jag märker knappt när moderkakan kommer och Johan klipper navelsträngen. Vårt kärleksbarn är här och jag är så tacksam och lycklig, Johan har varit helt fantastisk under hela förlossningen och jag känner större kärlek än någonsin.

Jag sprack väldigt lite och bara på utsidan så att säga och får beröm för att jag lyssnade så bra och kunde hålla mot krystadet när det behövdes för att inte spricka. Barnmorskan syr något stygn och sen får vi en stund för oss själva med frukostbricka och bebis. Trude tar bröstet på en gång och ligger och snuttar, jag får värktabletter mot eftervärkarna och vi blir kvar en stund på förlossningen då det är fullt på BB. Johan sover på en filt på golvet och jag är klarvaken trots flera dygn utan sömn, hög på adrenalin. När vi väl fått komma till BB stannar vi en natt och åker hem sen, så skönt att få ligga i sin egen säng. Hur jag klarade alla dessa 66 timmar utan sömn och med grym smärta är ett under men trots det utdragna och jobbiga förloppet var det en positiv upplevelse och jag är inte rädd för att göra om det. Jag mins starkt känslan under krystvärkarna, jag upprepade om och om igen i mitt huvud ”det här är så jävla häftigt, det mäktigaste och mest fantastiska jag varit med om” det är den känslan jag tar med mig från upplevelsen. 

Vi har många fina bilder från förlossningen men de är så intima och speciella för oss så de vill vi hålla för oss själva, men en under och några efter med en alldeles nykläckt bebis bjuder jag på.

På väg att vakna

Det här med att lägga ut bilder på sitt barn är något jag funderar kring. Jag resonerar så att så länge jag tänker efter på vilka bilder jag lägger ut så är det lugnt. Jag tycker de flesta är onödigt nojiga faktiskt, Trude har nog inget emot att visa upp sig på nätet, än å länge i alla fall.

Claes Malmberg upp i dagen tycker papsen

Febern och tystnaden

Nu har det varit tyst här ett tag vilket beror på att jag har varit riktigt dålig med hög feber, MEN igår vaknade jag feberfri med ett JIPPI! Jag började känna mig dålig förra lördagen och natten mot söndagen vaknade jag med frossa och hög feber. Jag var i kontakt med BB flera gånger för att rådgöra och blev ombedd att hålla febern nere med alvedon och avvakta då de trodde det kunde bero på mjölktillströmningen då jag inte hade några andra symptom än feber. På måndagen var vi på återbesök på BB med Trude för läkarkontroll och pratade med barnmorskan som rådde mig att inte ta alvedon mot kvällen för att se om febern steg igen, skulle den göra det skulle jag ringa BB och boka tid för läkarbesök dagen efter blev det värre skulle jag åka till akuten. Det blev värre, när febern närmade sig 40 grader ringde vi 1177 (sjukvårdsrådgivning) och de tyckte vi skulle åka till akuten. Eftersom Trudes mat följer med mig var vi tvungna att ta med henne dit, usch vilken ångest att behöva ha med en vecka gammal bebis in på akuten bland alla sjuka men vi fick hjälp fort tack och lov. Det togs prover, gjordes undersökning och jag fick antibiotika då läkaren kände sig säker på att det var en bakterie som fått fäste någon stans då det inte är normalt att ha så hög feber efter en förlossning. Runt 38 kan man få vid mjölktillströmning men inte 40 grader. Efter 3 dygn med antibiotika försvann febern tack och lov.

Det har inte varit lätt att ha hög feber och må riktigt dåligt samtidigt som man är nyförlöst, inte får sova och har en bebis att ta hand om men vill man så går det. Tur att man har världens bästa karl.
Nu mår vi fint men är trötta. Jag håller på att skriva ihop en förlossningsberättelse som dyker upp här så småningom så håll utkik om ni är nyfikna.

För alla som undrar hur det går

Jo då, idag vaknade jag feberfri med ett Hurra! Så skönt. Vi har tagit en premiärtur med vagnen och fikat och haft lite kvällsbesök, vi var helt svältfödda på socialt umgänge. Nu hoppas vi på en bra sovnatt för jag är trött.

Finaste

Kärlek

Det här är kärlek!

Glad alla hjärtans dag.

Pust

Den här febern håller på att ta kol på mig. Utan alvedon och ipren är den uppe i 39,4 och fy då mår man inte bra. Trots tabletterna är jag helt däckad, svag och yr och jag får frossa när febern är på väg upp och svettas mängder när den är på väg ner. Så jäkla jobbigt är det. Har pratat med BB idag igen och jag fick rådet att avvakta ett dygn till och hela tiden mota bort febern, blir det inte bättre skulle jag få komma till läkare. De tror de är bröstens fel eftersom jag inte har andra symptom och det hoppas jag verkligen. Lite jobbigt bara att inte veta när febern släpper i så fall. Jag ammar på och pumpar också för att lätta på trycket och det är inte ont om mjölk vill jag lova. Undrar om det är så att brösten ska vänja sig vid att vara fyllda innan febern går ner eller om det är mjölkstockning på G, det ska vara ovanligt första veckan men kanske kan hända och då måste jag få hjälp med amningsteknik. Det är inte lätt det här, Trude tar bröstet med så stort gap hon kan och mjölken sprutar så Trude mår i alla fall fint. Johan får sköta all markservice eftersom jag är så dålig och han är helt slut han med stackarn, det blir inte mycket sömn. Vi var tvunga att ställa in det efterlängtade besöket av vännerna idag, jag är ju bara som en blöt fläck just nu...FÖRSVINN feber!

Idag fick bebisen sitt första bad och som hon njöt, hon blev helt avslappnad och somnade. När vi tog upp henne blev hon skitsur men nöjd igen med handduken runt sig och slocknade igen.

Märta är så stolt över sin lillasyster, vill pussa, klappa och hålla hela tiden. Trude är inte riktigt lika förtjust så det blir korta stunder i syrrans famn.
 -Vet du hur mycket jag älskar henne, sa hon idag.
-Hela vägen upp till verkstaden. Å det är lååångt!

Trött efter doppet

Lördag

Nu har vi varit hemma några dagar och det är så skönt. Det sprutar glädjetårar åt alla håll och kanter när jag beundrar min dotter och när jag ser på henne och pappa tillsammans, fan vad häftigt det är. Det sprutar lite trött-tårar mellan varven också men inte så konstigt då man sover i 3 timmars perioder med 1 timmes vaken tid mellan, på nätterna. Det är inte så man får en hel natt efter en sådan pärs som förlossningen direkt trots att det skulle behövas för att ta igen krafterna. Jag mår ändå lite bättre för varje dag som går, har mindre ont och känner mig piggare. Nu ljög jag en aning. Det började krypa på lite feberkänslor igår och yes, sen vaknade jag med frossa under natten. Antagligen är det pga av mjölken som får mina boobisar att explodera eftersom jag inte har andra symptom, nu ska här pumpas för att lätta på trycket. Inte det skönaste med feber när man är helt slut som det är och har en nyföding att ta hand om men det funkar, speciellt tack vare all hjälp vi fått här hemma. Vi har blivit ompysslade och servade med mat av våra föräldrar, sambodottern har fått egentid med sin faster och vi lugn, min bror har varit här sedan igår och hunnit med att underhålla sambodottern, vi fick sovmorgon och "ostörd" sömn igår och värsta middagen på det. Städhjälp och avlastning har varit guld värt.
Nu hoppas jag febern vill släppa taget så jag kan pigga på mig helt.

hohoho vad rolig magen ser ut när jag går förbi spegeln, känseln börjar komma tillbaka i de delade musklerna men det är barbapappa som bosatt sig där. Dallrar lite med den och skrattar. Den drar ihop sig lite varje dag och vet ni hur mycket energi det gick åt under förlossningen? 10 kg minus visade vågen, det är ju galet.

Trude och stolt mormor

Pappan och Trudelutten

Morbror och T

Trude och syrran

 

Matkoma

Tja, så här nöjd och slapp blir man när mjölken flödar!

hemma

Vi är hemma och har det bra. Jag återkommer till bloggandet när det finns lite tid över. Just nu tar vi det lugnt och njuter av varandra.

Trude <3

Trudes första dag utanför magen

Presenterar

Nykläckt bebis. Äntligen är hon här, 02.41 i natt. Trude Elna Hammarlund Mathisen. 3700 g lätt och 52 cm lång. Förlossningen tog bara nätta 66 timmar, men vi mår bra. Är kvar på förlossningen då det är fullt på BB. Uppdaterar er senare med bättre bilder på underverket!

Pust

Värkstimulerande isatt kl 14. Nu blir det bebis, förhoppningsvis inatt.

Uppdatering

Fy i hela .... vad trött jag är. Jag somnar ståendes.
Det började med värkar ca kl 8 igår morse som kom ungefär var 6:e-7:e minut hela dagen. Mot eftermiddagen ringde vi förlossningen som tyckte vi skulle komma in för kontroll men det var fullt i Eskilstuna! Så mot Västerås bar det av. Efter en undersökning där och ctg-kurva blev vi hemskickade med en sovdos och order om att ringa igen om värkarna tilltog, vattnet gick osv. Så hem igen då, 5 minuter hemifrån går vattnet och värkarna ökar i styrka och frekvens på en gång, typiskt. Då ringer vi Eskilstuna som säger att vi kan åka dit nu, det finns plats åt oss. Man ska åka in för kontroll om vattnet går så det gjorde vi och blev kvar där. Bara det att jag inte är öppen nog för att det ska vara på gång på riktigt, men ont så inni har jag, usch. Vid 3 har jag fortfarande inte öppnat mig mer så får morfinspruta för att kunna vila lite vilket går så där. Jag slumrar till mellan värkarna men vaknar av det onda. På morgonen vid skiftbytet görs en ny kontroll och jag är så jäkla slut vid det här laget, Johan med som är förkyld stackarn och har kämpat med mig och tröstat hela natten. Värkarna har avtagit och kommer med 10 minuters mellanrum ungefär, inte mer öppen osv så vi blir hemskickade med mer smärtstillande och bricanyl för att få förvärkarna att sluta. Vi får order om att sova och äta bra under dagen och kommer det inte igång av sig självt blir jag igångsatt imorgon. Vi ska i vilket fall vara på förlossningen kl 8 imorgon. Så här trött hr jag nog aldrig varit i hela mitt liv, ögonen går i kors och jag håller på att somna hela tiden. Kom upp ur badet nyss där jag somnat i någon timme och nu ska vi beställa mat sen SOVA!

Det gör förbannat ont med värkar och imorgon blir det mer av den varan, ser inte fram emot det men jag ser fram emot stunden det kommer barnskrik från vårat rum istället för alla runt oss.   

Mobil

Spjälsängsmobilen har blivit klar under värkarbetet, var tvungen att sysselsätta mig med något!

Nu är det mer att rapportera om

Här händer det grejer, började klocka värkar vid 8 i morse och de har inte avtagit utan snarare ökat aningens i styrka. ca 6-7 minuter är det mellan varje värk och jag har flytningar som är blandade med gammalt blod så nog är det på G..wiihoo. Det kan fortfarande stanna av och ta lång tid men värkarna, som är regelbundna men inte täta nog för att åka in, i samband med flytningarna gör att jag tror att det kan komma bebis snart. Det blir ingen 30årfest för oss idag, vi ska på party på förlossningen har jag tänkt. Nu får ni hålla tummarna och hejja på Trudelutten!

V. 39+3 idag

Inget att rapportera

Ingen uppdatering idag och inte bebis..

Någon som kommer sakna kulan

Här är någon som kommer sakna kulan, fast jag tror degmagen kommer vara lika älskad. Han spinner högt när han ligger här och bebis svarar med buffar, ibland blir katten irriterad på henne och går men oftast kollar han bara konstigt. Hon kommer garanterat känna igen Koftans spinljud, hoppas han vill ligga vid hennes fötter och spinna sen. Hon lär bli lugn av hans spinneri.

gör som sin mor

Så här ser magen ut då och då när bebis vänder sig på något knasigt vis. Jag hade legat på sidan och sovit när jag tog den här bilden tidigare idag. När jag vaknade såg jag att Trudelutten gjort som morsan och lagt sig på höger sida.

Trött dag

Fy vad trött jag varit idag. Vaknade trött och Johan fick droppa av mig på stan så jag skulle komma ut lite. Kände att jag behövde göra något för att piggna till. Det blev en snabbrunda och sen hem för lunch och så däckade jag på soffan, har sovit till sju typ. Inga starka förvärkar som igår än. Jag hade nämligen förvärkar igår som jag klockade, passade på att kolla hur "klockavärkarappen" funkar och jag hade mellan 23 och 01 värkar som inte gjorde speciellt ont men som verkligen kändes, de kom med 5-10 minuters mellanrum och höll i sig 30-60 sekunder, jag trode inte jag skulle kunna somna. Men somna gjorde jag och värkarna försvann, synd att de inte tilltog istället. Jag bäddade faktiskt med extra frottélakan om nu vattnet skulle gå så inte sängen blir helt förstörd om det plötsligt skulle hända.

Fick uppmaningen om att uppdatera varje dag här så ni inte tror jag är och föder haha, jag ska försöka och jag kan göra så att jag lovar att skriva när det väl är dags, om jag hinner men det tror jag, det finns ju mobilappen också så jag kan uppdatera från Iphonen.

Fredag imorgon och Johan är ledig Hurra! Den här veckan har gått fort. KOM NU bebis exitskylten är tänd!